Slipsens historia

I mitten av 1630-talet anlände, bland många andra soldater, ett kroatiskt rytteri till Paris för att söka tjänst hos den franske kungen. Dessa kroater (egentligen även serber och ett antal andra Balkanfolk) hade i decennier tjänat huset Habsburg i olika gränskrig och deltog från 1622 även i trettioåriga kriget där de utmärkte sig särskilt för sin brutalitet. Nu hade delar av kavalleriet övergivit Habsburgarna efter rundhänta löften från den franske kungen. Kroaterna i fransk tjänst skulle bli kända för sin enastående trohet mot kronan och ett kungligt kroatiskt rytteri (”cravat royaux”) fanns kvar i Frankrike in på 1700-talet. Förutom sin brutalitet och sin rojalism blev kroaterna även kända för något annat, nämligen sina halsdukar. Den franska adeln hade gott om tillfällen att se soldaterna paradera och mer än en åskådare lade märkte till de ofta färggranna dukar de hade bundna kring halsen i olika varianter. Själva det faktum att man hade knutit duken kring halsen i en dåtida slipsknut var något helt okänt i västra Europa. Anledningen var från början praktisk: i en tid då soldaterna inte bar enhetliga uniformer (ett bruk som kom först i slutet av 1600-talet) var halsdukarna ett sätt att snabbt skilja vän från fiende i stridens villervalla. Som i alla arméer fanns det förstås skillnader i kvalitet beroende på rang. Sålunda hade officerna halsdukar av siden medan vanliga soldater fick hålla till godo med halsdukar i annat och ofta grövre material.

Detta bruk av halsduk kom att kallas ”kroatisk stil” (”style cravat”) efter ett förvanskat uttal av kroaternas eniska benämning (jämför det ordet ”krabat” som kom till Sverige via just trettionåriga kriget). Efter hand, inte minst under Louis XIV, blev den så kallade kravatten ett mycket populärt plagg hos adeln och mången bärare konstaterade att det var vida mer underhållsfritt jämfört med äldre och mer otympliga plagg som knittelkragen. Den kravatt som nu tillverkades för aristokratiskaa köpare var en lång vit halsduk, ofta i siden. Den kunde viras och knytas efter behag. En variant med spetskrås fanns för de som verkligen vill markera sin rikedom. Den blivande engelske kungen Charles II, alltid intresserad av kläder, tog med sig kravatten då han 1660 reste till England för att krönas efter 11 år i exil. Från de franska och engelska hoven spred sig kravatten till övriga Europa och även de amerikanska kolonierna.

Inte oväntat kom kravatten att ändra utseende under historiens gång. Under 1700-talet var den ofta en trekantig halsduk som gick i antingen vitt eller svart. Mot slutet av 1700-talet blev den smalare och enklare men även längre. Under det giljotinerande franska 1790-talet var långa halsdukar med benämningen ”de otroliga” (”les incroyables”) populära. Dessa virades i varv kring halsen, troligen i en undermedveten önskan om att skydda halsen från giljotinens klinga. Vid samma tid var rött en ny populär färg, inte minst hos revolutionärerna. Under 1800-talet fick själva termen ”kravatt” en konkurrent i det tyska ordet ”schlips” (”rockskört”) som kom att lånas in till svenskan. I engelskan använde man ordet ”tie” för modernare varianter av kravatt.

Klubb- och skolslipsar infördes i slutet av 1800-talet i England och bruket spred sig till allmänheten. Än idag säljs inte randiga slipsar i många butiker i Storbritannien eftersom olika kombinationer av ränder kan kopplas till en eller annan skola eller ett regemente. Vid det här laget var slipsarna smalare och mer diskreta och har sedan dess endast ändrat sig i mindre skala. Flerfärgade slipsar för allmänheten började tillverkas från 1900. Slips tillsammans med kostym blev ett viktigt inslag i den klädedräkt som bars av den stadigt växande skaran tjänstemän inom medelklassen. Som man kan se på foton från början av 1900-talet var den tidens slipsar inte helt bekväma och ofta hårt åtsnörda tillsammans med stärkkragar. En offentlig person som bidrog till att detta mjukades upp var den ytterligt mediale prins Edward (den senare kortlivade kung Edward VIII) som föredrog mjukare kragar och inte fullt så hårt åtdragna slipsar.

Den moderna tillverkningsmetoden för slipsar patenterades av Jesse Langsdorf i New York 1924. Vid samma tid uppkom även de många olika sorternas slipsknutar som har förblivit vanliga intill vår egen tid. Slipsens ställning bland allmänheten har varierat under senare decennier. Den rök all världens väg bland ungdomen på 60- och 70-talet men gjorde en storstilad comeback under det nykonservativa 80-talet och har därefter behållit en god ställning även om dess utseende kommit att variera mer än någonsin. För att uppmärksamma slipsens kroatiska ursprung och dess kulturella betydelse bildades i Kroatien Academia Cravatica 1997. I Kroatien firas varje år 18 oktober som ”Kravattens dag”, en sed man även försökt exportera till andra länder.